Protected: Empati…

This content is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Många favoriter blir det…

När det gäller musik så kan man liksom aldrig få för många favoriter och jag bara älskar att hitta nya (för mig) band att lyssna på… framför allt när det gäller hårdrock!

Jag har precis hittat en ny favorit, Smash Into Pieces, som genast placerar sig på min topp 5 över favoritband just nu. =o)

Övriga fyra band, utan inbördes ordning, är:

NALE

Mother Misery

Amaranthe

Volbeat

Och med tanke på att 4 av banden är svenska och 1 är danskt så kan vi väl kanske konstatera att vi i Norden, enligt mig, helt enkelt är grymma på att producera bra musik! ;o)

ca. 1 dygn…

Efter två doser med kolloidalt silver och en natts sömn så var svedan i halsen helt borta. Efter ytterligare två eller tre doser och totalt ca. ett dygn så kunde jag svälja helt problemfritt igen.

Ok, jag hostar lite till och från men det är något jag kan leva med så länge jag slipper ha ont!

Så ja, frågar ni mig så är kolloidalt silver absolut något som fungerar! Och fr.o.m. nu är det något som jag alltid kommer att ha hemma så att jag kan påbörja en kur vid minsta lilla antydan till halsont, förkylning eller vad det nu må vara.

Precis som med allt annat så finns det risk för bieffekter vid överdosering men det ska till rätt stora doser för att man ska hamna i risk-zonen så det är inget jag bekymrar mig för.

And on it goes…

Vaknade i natt av att halsen gjorde ont IGEN… sov dåligt resten av natten och bestämde mig i morse för att åka till husläkaren på deras drop-in då det inte gick att boka någon tid förens tidigast på måndag.

Tyvärr kunde läkaren inte göra något då det i nuläget bara är svullet och rött samt svider men inte visar på några streptokocker.  Får antibiotika om det blir värre men annars är det bara att vänta ut skiten. Och det lutar åt att det blir operation i höst. =o(

Nu gör det, som tidigare, ont när jag sväljer men det är även en ihållande sveda i svalget som håller på att göra mig galen. Bestämde mig därför snabbt för att se till att testa kolloidalt silver som min kompis rekommenderade förra vändan.

 ‎”Kolloidalt Silver är mycket effektivt mot bakterier, virus, svampar och i princip alla kända mikroorganismer, samtidigt som det är helt ofarligt för människor och djur.”

Om det funkar återstår att se men jag hoppas och tror att det ska göra det.

Självklartså finns det möjliga biverkningar av detta precis som med allt annat men jag tar den risken. ;o)

Vill ni veta mer om kolloidalt silver så finns det en riktigt bra artikel om det HÄR.

Hade egentligen för avsikt att åka och jobba efter läkarbesöket men då jag ville lösa detta (går inte att köpa var som helst nämligen) och min chef redan svarat med “Krya på dig! Glad midsommar” (vilket jag tog som att hon inte räknade med att jag skulle komma in idag) så fick det bli en semesterdag.  Jag bara måste få bli frisk nu!! Och att bara hoppas på att det ska bli bra av sig själv kändes inte som ett alternativ då halsen dummat sig på tok för mycket sen i höstas och jag redan i år varit sjukskriven pga den 2 ggr.

En semesterdag idag, när det ändå garanterat var extremt lugnt på jobbet, kändes som ett klart bättre alternativ än att ev behöva sjukskriva mig några dagar nästa vecka.

*************************************************

När jag var på väg hem efter att ha köpt min “medicin” så ringde Vladi och undrade om jag möjligtvis skulle vara hemma i helgen och kunde ta hand om hans  underbara lilla katt och självklart kan jag det. Halsen må göra ont men att ha 2 eller 3 katter här hemma gör ju ingen skillnad.

Sötnosen hittade genast sin favoritleksak… samma som han fastnat för varje gång han varit hos mig och mina grabbar. =o)

Äntligen!! =o)

Äntligen lite bra underhållning på tv igen!! 

Tack!

Det var en ärlig tjej som hittat min plånbok och kontaktat polisen så nu har jag den hemma hos mig igen. De flesta korten är ju spärrade men det känns ändå bra att ha fått tillbaka den.

Plånboken/Mobilfodralet har dock gjort sitt och jag har beställt en ny. Denna gång med rem att ha runt handleden för jag tänker inte riskera att kunna råka ut för samma sak igen!

Tidigare under dagen så var mina underbara föräldrar här och hjälpte mig att fixa nytt id-kort (eftersom någon av dem måste intyga att jag är jag då jag saknar så väl giltigt id-kort som pass) samt att de hjälpte mig lösa mitt problem med att inte komma åt mina pengar innan jag fått nya bankkort. ❤

Nu återstår det bara att lösa problemet med att ta mig någon stans då SL-kortet är spärrat och jag får vänta upp till 4 arbetsdagar på att ersättningskortet ska komma hem. Hade tänkt köpa en remsa men de var helt slut på ica här där jag bor och jag har ingen annan butik i närheten som säljer det. Får hoppas på att min kompis kan hjälpa mig med det problemet imorgon så att jag slipper slösa bort ännu mer pengar än nödvändigt för att kunna ta mig till jobbet på måndag.

Seriöst… Jag orkar inte mer nu!! =’o(

2012 är uppenbarligen INTE mitt år!

Först är jag sjuk  2 ggr inom loppet av 2 månader (trots att jag var sjuk i slutet av förra året och bara brukar va sjuk typ 1 gång/år)

Sen krossas mitt hjärta… och min kropp svarar med att tvär vägra mat och allt annat ätbart i en veckas tid.

Och nu när hjärtat fortfarande bearbetar det som hänt så tappar jag, för första gången i mitt liv, plånboken!
Tappade den på bussen och kom på det typ sekunden efter jag klivit av. Då bussen åker runt berget så springer jag till sista hållplatsen (3 hållplatser efter den jag gick av på) trots att det känns som att benen ska vika sig under mig precis vilken sekund som helst. Hinner precis i tid för att  kliva på bussen igen. Men på bussen finns ingen plånbok så någon måste med andra ord ha varit jävligt snabb på att plocka upp den.. och busschauffören hade den inte. Gick för säkerhets skull tillbaka till hållplatsen där jag klivit av men nej, ingen plånbok där heller.

Så det var bara att spärra alla kort som fanns i den och nu känner jag mig minst sagt låst! Jag kommer inte åt mina pengar, jag har inget busskort och inget id-kort.

Nu är mina föräldrar snälla och kommer hit imorgon för att hjälpa mig lösa problemen tillfälligt men ändå… FAN!!!

*************************************************************

Tycker det är hög tid att det börjar hända lite bra saker (varaktiga då för jag orkar inte med fler bakslag.) i mitt liv nu!!

Storstadstjej..?

Jag har alltid varit en storstadstjej in i själen… Men det känns inte som att jag är det längre.Jag retar mig mer och mer på alla människor! I lokaltrafiken, i rulltrapporna, på gång-vägarna… o.s.v.
Jag stör mig på grannarna när de spelar hög musik… (vilket de bara gör på rimliga tider och inte någon längre stund).
Jag orkar inte trängas i butiker utan beställer hellre allt jag kan på nätet.
Jag är minst sagt trött på att spendera si så där 2,5 timmar per dag (om allt flyter på som det ska vill säga) på att ta mig till och från jobbet.
Jag är trött på asfalt och betong.
Jag gillar anonymiteten i storstan men kan ändå längta lite efter “alla känner alla”-känslan ibland. Helst skulle jag vilja ha någon lagom blandning av det.

Så vem vet… Jag kanske slår världen och mig själv med häpnad en vacker dag och flyttar ut på landet trots allt…
…eller iaf till en mindre ort.

…

…

Frukosten bestod av en gainomax och lunchen var bara att glömma… plågade i mig 4 tuggor sen gick resten i soporna.

För att öka chanserna att få i mig lite mer till middag så stannade jag till vid Sushi Bar Kirin på vägen hem och köpte med mig lite av deras thai-mat.  Hur deras sushi är har jag ingen aning om eftersom jag inte äter sånt men thai-maten är helt ok!

Visste ju dock inte om min kropp skulle acceptera det idag eller om den tänkte fortsätta få allt att smaka skit. Men det smakade faktiskt gott  och kroppen sa inte ifrån lika fort som tidigare även om jag inte fick i mig hela portionen. Hoppas bara på att min kropp inte tänker kräva sån mat varje dag för att jag ska få i mig något för då blir det dyrt!!

Under ytan…

I torsdags slog jag i botten och nu är jag långsamt på väg tillbaka upp mot ytan igen.

När jag i torsdags var på väg till jobbet så blev jag tvungen att stå på t-banan och den ansträngning det krävde av mig höll bokstavligt talat på att göra så att jag tuppade av. Inte så konstigt med tanke på att jag då inte fått i mig någon mat alls på en vecka och knappt vare sig vätska (typ 5dl per dag räcker inte långt) eller godis heller.

Väl framme på jobbet så betade jag av mina huvudsakliga sysslor men sen gav jag upp… Jag klarade inte av att bita ihop längre så det var bara att gå in till chefen för att förklara läget och sen åka hem och ta tidig helg.

Hemma tvingade jag i mig en varmkorv (mer mat än så skulle jag aldrig fått i mig) och sen mådde jag illa resten av kvällen.

Så väl igår som idag har jag tvingat i mig två kanelbullar & o’boy till frunch och två varmkorvar till middag + några få godisbitar. Mer än så får jag inte ner hur hungrig jag än må vara. Nu är det ju ingen direkt superbra mat men jag orkar inte laga något mer avancerat i nuläget och det är ju bättre än inget iaf.

———————————————————————–

I övrigt så behöver jag fortfarande få reda ut mina känslor och funderingar för att kunna sluta grubbla/älta!

Energinivå = NOLL

Just nu känns mitt liv som en mardröm som aldrig vill ta slut. =o(

Jag kämpar för att ta mig upp till ytan igen men hur fan ska man orka kämpa när man inte ens klarar av att äta??

Förra veckan var aptiten dålig men jag fick iaf i mig lite mat varje dag fram t.o.m. torsdag. Sen dess har jag inte ätit någon riktig mat alls. Och med det lilla jag lyckats tvinga i mig sen dess så är jag förvånad att jag över huvud taget tar mig ur sängen…

Kan någon nu bara vara snäll och fixa en tidsmaskin åt mig så att jag kan åka tillbaka till januari och min mosters fest för att sen ge fan i att bli mer än vän med M! Jag är absolut villig att offra de tre underbara månaderna för att slippa den här smärtan nu!

Tänk om det ändå vore så enkelt att fixa ett krossat hjärta…

Protected: Ouch!!

This content is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Protected: Ensamhet…

This content is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

För första gången…

 …på drygt 6 år så var det någon kille som fångade mitt intresse på allvar.

För första gången på drygt 6 år så lyssnade jag på hjärta istället för hjärna.

För första gången på drygt 6 år så släppte jag kontrollen och lät mig ryckas med.

För första gången någonsin så träffade jag någon som faktiskt är min typ.

Det gav mig si så där 3 underbara månader, 1 jobbig månad och nu ett krossat hjärta.

Jag vet att det inte var något direkt långt förhållande men jag hann falla dit ordentligt!! Och längden på förhållandet avgör ju tyvärr inte hur jobbigt det känns när det tar slut.

Tyvärr så kan jag ju inte förklara mer vad som hände här utan att hänga ut M och det kommer inte  att hända!! M är en helt underbar person och kanske får vi en ny chans längre fram när allt rett ut sig men det är inget jag vågar hoppas på just nu.

Heartbroken…

När inte hjärta och hjärna är överens så vinner tyvärr oftast hjärtat!

Jag tror stenhårt på att alla behöver vara ensamma (vare sig de själva är medvetna om det eller inte & vare sig de vill det eller inte) ett bra tag efter ett långt förhållande…  Man behöver liksom hitta tillbaka till sig själv! Ändå började jag dejta M som inte varit singel speciellt länge alls och ja, det slutade med ett krossat hjärta!

Jag klandrar inte M för det och vi är fortfarande vänner men ont gör det! =’o(

Jag hade verkligen sett fram emot den här sommaren men nu känns det mest som att jag kommer bli konstant påmind om sånt vi pratat om att göra tillsammans… =o(