Under ytan…

I torsdags slog jag i botten och nu är jag långsamt på väg tillbaka upp mot ytan igen.

När jag i torsdags var på väg till jobbet så blev jag tvungen att stå på t-banan och den ansträngning det krävde av mig höll bokstavligt talat på att göra så att jag tuppade av. Inte så konstigt med tanke på att jag då inte fått i mig någon mat alls på en vecka och knappt vare sig vätska (typ 5dl per dag räcker inte långt) eller godis heller.

Väl framme på jobbet så betade jag av mina huvudsakliga sysslor men sen gav jag upp… Jag klarade inte av att bita ihop längre så det var bara att gå in till chefen för att förklara läget och sen åka hem och ta tidig helg.

Hemma tvingade jag i mig en varmkorv (mer mat än så skulle jag aldrig fått i mig) och sen mådde jag illa resten av kvällen.

Så väl igår som idag har jag tvingat i mig två kanelbullar & o’boy till frunch och två varmkorvar till middag + några få godisbitar. Mer än så får jag inte ner hur hungrig jag än må vara. Nu är det ju ingen direkt superbra mat men jag orkar inte laga något mer avancerat i nuläget och det är ju bättre än inget iaf.

———————————————————————–

I övrigt så behöver jag fortfarande få reda ut mina känslor och funderingar för att kunna sluta grubbla/älta!