Storstadstjej..?

Jag har alltid varit en storstadstjej in i själen… Men det känns inte som att jag är det längre.Jag retar mig mer och mer på alla människor! I lokaltrafiken, i rulltrapporna, på gång-vägarna… o.s.v.
Jag stör mig på grannarna när de spelar hög musik… (vilket de bara gör på rimliga tider och inte någon längre stund).
Jag orkar inte trängas i butiker utan beställer hellre allt jag kan på nätet.
Jag är minst sagt trött på att spendera si så där 2,5 timmar per dag (om allt flyter på som det ska vill säga) på att ta mig till och från jobbet.
Jag är trött på asfalt och betong.
Jag gillar anonymiteten i storstan men kan ändå längta lite efter “alla känner alla”-känslan ibland. Helst skulle jag vilja ha någon lagom blandning av det.

Så vem vet… Jag kanske slår världen och mig själv med häpnad en vacker dag och flyttar ut på landet trots allt…
…eller iaf till en mindre ort.